På vägen till Norge vi var,
22 timmar för oss det tar.
Uppe bland bergen vi körde, inte en enda röst man hörde.
Ensamma, trötta och fulla med bus, såg vi vid vägen ett litet hus.
Ja, flera mil från ingenstans, detta lilla huset fanns.
"nemen se, det är ett dass, där kan vi lägga några lass"
En och en vi gick, så båda kunde lägga sig en klick.
Att sluta skratta är inte våran specialite, vi kunde inte sluta le.
Vi mera bråttom fick, så vi till bilen tillslut gick
Tiden ticka, och vi var tvungna att sticka
För att nå vårat mål, fick vi minsann lägga på ett kål
att denna roliga paus, kunde bli ett sådant kaos!
Vi till färjan fort fick köra, nu ska ni får höra:
Efter att vi vid utedasset var tvungna att härja, missade vi den sista färja!!!


förvånad?